Jag vet inte hur andra mammor gör för att inte va stressade. Kan ju omöjligt finnas dom som så gott som aldrig känner stress, alla måste väl göra det, mer eller mindre... Tror jag.
Jag är numera typ alltid stressad. Även om det inte syns utåt sett alla gånger så maler den på inuti vilket är sjukligt drygt. Bara det här med att blogga, klockan är snart 01:00 och jag får ligga under täcket för att inte väcka barnen jag har på var sin sida av mig. Men som tur är världens underbaraste barn också.
Agnes fyller år om en vecka. Jag har varit den hemska mamman som har beslutat mig för att hoppa barnkalas i år. Kommer barn ändå i samband med släkt och nära vänner men inget "välkommen på barnkalas hos Agnes den...". Jaa jag gör det lite lättare för mig men Agnes vet inte ens vad ett barnkalas är än och har bara nyss börjat uppskatta paket. Sen kanske det är sista året för mig att bestämma, nästa år vet man aldrig om det kanske är hon som vill ha barnkalas och då blir jag nog tvungen ändå. Förhoppningsvis så känner jag mig inte lika stressad då, eller det hoppas jag gode gud att jag inte är.
Nä försöka sova nu så man är redo för en hel dags firande av Ida som tar sjuksköterske examen!
/SQ